Ruokapalvelu-uudistus ei saa vaarantaa hoitoa eikä hoitajien jaksamista - Förnyandet av matservicen får inte äventyra vården eller vårdpersonalens ork

Varhan ruokapalveluiden uudistus ikääntyneiden ja vammaispalveluiden yksiköissä on herättänyt kentällä suurta huolta. Pilotoinnin jälkeen uudistus on leviämässä laajemmin, mutta monet olennaiset kysymykset ovat edelleen vailla vastausta. 

Ruoka tulee jatkossa yksiköihin kaksi kertaa viikossa kylmänä. Yksiköihin on hankittu jääkaappeja, pakastimia ja uuneja. Ruoat lämmitetään, lisukkeet kuten perunat, riisit ja   makaronit keitetään paikan päällä ja salaatit valmistetaan yksiköissä. Mutta kuka tämän kaiken tekee? 

Monissa yksiköissä ei ole monipalvelutyöntekijöitä, ja silloinkin kun on, poissaolojen aikana nämä tehtävät lankeavat hoitajien vastuulle. Tämä kehitys herättää vakavia kysymyksiä: 

• Miten takaamme potilasturvallisuuden, jos hoitajien työaikaa kuluu keittiössä hoitotyön sijaan? 

• Miten säilyy hoitotyön laatu, kun koulutetut ammattilaiset eivät saa keskittyä osaamiseensa ja perustehtäväänsä – hoitamiseen? 

• Miten huolehditaan elintarvikehygieniasta, jos sama työntekijä samoilla vaatteilla sekä hoitaa että valmistaa ruokaa? 

Monissa yksiköissä keittiöt ovat avokeittiöitä, mikä nostaa asiakasturvallisuuden riskiä entisestään. Kuka valvoo tilannetta, jos muistisairas asiakas pääsee kiehuvan kattilan ääreen juuri silloin, kun hoitaja on sidottu toisen asukkaan hoitotoimenpiteisiin? 

Tämä ei ole vain käytännön ongelma, vaan myös työhyvinvoinnin ja ammatti-identiteetin kysymys. Hoitajat ovat hoitotyön ammattilaisia, eivät keittäjiä tai laitoshuoltajia. Mikä vaikutus tällä uudistuksella on työmotivaatioon, jaksamiseen ja alalla pysymiseen – etenkin tilanteessa, jossa tiedämme suurten eläköitymisaaltojen olevan aivan nurkan takana? 

Ruokapalveluiden kehittäminen on tärkeää, mutta sen ei tule tapahtua hoitotyön kustannuksella. Nyt tarvitaan avointa keskustelua, rehellistä vaikuttavuuden arviointia ja ennen kaikkea henkilöstön osallistamista. Uudistus ei saa tuoda uusia ongelmia yksiköihin, joissa resurssit ovat jo nyt tiukoilla. 

Me Tehyn pääluottamusedustajat vaadimme, että ennen uudistuksen laajentamista tehdään huolellinen vaikutustenarviointi hoitotyön näkökulmasta. Tarvitaan selkeät vastuut, riittävä resursointi ja työnjaon suunnittelu niin, ettei hoitotyön laatu, henkilöstön hyvinvointi tai asiakas- ja potilasturvallisuus vaarannu. 

Hoitajat ansaitsevat tulla kuulluksi – ja ennen kaikkea heidän pitää saada tehdä sitä työtä, johon heidät on koulutettu. 

Förnyandet av matservicen får inte äventyra vården eller vårdpersonalens ork 

Förnyandet av Varhas matservice inom äldre- och handikappomsorgen har väckt stor oro på fältet. Efter en pilotfas håller förändringen nu på att införas på bred front, men många grundläggande frågor är fortfarande obesvarade. 

I fortsättningen kommer maten att levereras till enheterna två gånger i veckan i kall form. Kylar, frysar och ugnar har införskaffats till enheterna. Måltiderna värms upp, tillbehör som potatis, ris och pasta tillagas på plats och sallader tillagas på enheterna. Men vem gör allt detta? 

På många enheter finns det inga multiservicearbetare, och även när det finns sådana faller dessa uppgifter på vårdpersonalen under deras frånvaron. Denna utveckling väcker allvarliga frågor: 

• Hur ska vi kunna garantera patientsäkerheten om vårdpersonalen tillbringar sin tid i köket i stället för med vårdarbetet? 

• Hur ska vi kunna upprätthålla vårdkvaliteten, när utbildad vårdpersonal inte får koncentrera sig på sin kompetens och sin grundläggande uppgift - vårdarbetet? 

• Hur kan livsmedelshygienen säkerställas om samma arbetstagare, iklädd samma kläder, både vårdar patienter och tillagar mat? 

På många enheter är köken sk öppna kök, vilket ökar risken för kundernas säkerhet ännu mer. Vem övervakar situationer, när en minneshandikappad kund kommer fram till en kokande gryta just då, när  vårdaren är upptagen med att ta hand om en annan boende? 

Det här är inte bara ett praktiskt problem, utan också  fråga om välbefinnande i arbetet och en yrkesidentitetsfråga. Vårdarna är vårdpersonal, inte kockar eller lokalvårdare . Vilken inverkan kommer denna förändring att ha på arbetsmotivation, orken och hur man stannar kvar i branchen - särskilt när vi vet att stora mängder pensioneringar väntar runt hörnet? 

Det är viktigt att förbättra måltidsservicen, men det får inte ske på bekostnad av omvårdnaden. Vad som behövs nu är en öppen debatt, en ärlig utvärdering av effektiviteten och framför allt personalens engagemang. Förändringen får inte leda till nya problem för enheterna, där resurserna redan är ansträngda. 

Vi, Tehys huvudfackombud, kräver att en noggrann konsekvensanalys genomförs ur ett omvårdnadsperspektiv innan förändringen utvidgas. Tydliga ansvarsområden, tillräckliga resurser och planering av arbetsfördelningen behövs för att säkerställa att vårdkvaliteten, personalens välbefinnande och klient- och patientsäkerheten inte äventyras. 

Vårdpersonalen förtjänar att bli hörda - och framför allt bör de tillåtas att göra det jobb de har utbildats för att göra.